Ur arkivet: Man lagar inte förstörda hjärtan med silvertejp.

Jag tror att det blev fel från början.
Jag var inte menad att bli till,
en defekt födde en annan defekt – eller ett litet misstag födde ett större misslyckande.
Man defibrillerar inte sådana som jag.
Man räddar inte det som redan dött - eller kanske aldrig levt, på riktigt.
Så sluta le och göra mig varm inombords.
Du kan inte fixa det trasiga och söndriga
som finns inuti mig.
Du kan inte smeka bort skarvarna
Där bitarna inte riktigt passar ihop – som de borde, eller kanske skulle gjort på någon annan.
Som inte är jag.
Lägg inte ett tusenbitarspussel om du vet
redan från början att mittenbitarna saknas.
Jag tror att allt blev fel från början.

Man lagar inte förstörda hjärtan med silvertejp.

2009-09-25. Jag har en tendens att hata mig själv typ hela tiden. Och ibland måste jag skriva om det. Om jag är så trasig som jag försöker få det att framstå vet jag inte själv. Kanske är det värre än jag tror, kanske är jag bara gnällig. Det är fånigt, men ibland, när jag stänger in mig i mig själv, hatar jag det faktum att jag vet om att jag är ett misstag. Oplanerad. "Ett litet misstag födde ett större misslyckande", så att säga.

Dikten skrevs, så som så mycket annat, under mitt förhållande med Fröken L. Det är hon som är "du" i texten. Men egentligen skulle det kunna vara vem som helst. Vem som helst som ser något i mig, vad som helst, för jag kan aldrig se det själv. En vän sa till mig "Kan man inte laga det med silvertejp är det trasigt". Det stämmer nog ganska bra.