Jag vill hitta hem, borta.

Jag ska fly undan denna stad

som kväver mig med sina andetag.

Sina siluetter, skuggor.

Jag ska fly, bort.

Återuppfinna mig själv.

Skära bort det som varit.

Med tidens skalpell.

Alla minnen, mina särdrag.

Börja om på en ny tavla.

Måla med nya färger

över allt det svarta

som Stockholmsnätter gett mig.

Nya mönster och nya geometriska figurer.

Återskapa onda cirklar.

Jag vill hitta hem, borta.

Har tankar om att lämna Stockholm. Fly landet. Fly alla minnen och bara börja om. Stå på mina egna taniga ben, helt själv. Det vore skönt. Men jag är rädd för vad som händer när ångesten kommer krypande och jag är ensam i en ny stad. Jag är rädd för allt som kan gå fel. Jag vill, vill, vill. Men kommer jag våga?

Jag älskar Stockholm, egentligen. Men staden kväver mig. Det är något jag inte tål med den. En slags astmaliknande reaktion mot staden i sig. Vill bara börja om. Gärna snart.