Eskapism.

Dröjer mig kvar

i dagdrömmar

om ditt hår

allt oftare.

Klipper banden

till mig själv

och framförallt

mitt medvetande.

Försöker leva

drömmen och

verkligheten.

Parallellt.

Jag har blivit

alldeles för gammal

för att vara

ung och dum.

Eskapism.

Är bara ännu en

synonym för

mitt långsamma självmord.

Behövde skriva på något nytt sätt. Gillar det personligen. Försökte vara lite flummigare, vet inte om det märks. Inte för att vara svår och missförstådd utan för att jag har svårt att förklara irrationalitet, med någon slags rationalitet. Jag kan inte beskriva den röra i mitt huvud utan att vara flytande och otydlig.

Fast egentligen är det en av mina mer enkla dikter. Ingen symbolik att förklara, exempelvis. Men sammanhanget kanske är svårare. Jag borde verkligen skärpa till mig. Skriva om något nytt. Jag är för ung för att vara så bitter, för gammal för att skriva töntiga dikter. Skjut mig.