Jag är den jag är.

Förstör allt vackert nära mig.

Kan aldrig bygga upp.

Någonsin.

(Jag är den jag är.)

Du är relativt hel.

Se dig inte om.

Och gå härifrån.

Jag kommer att förstöra detta också. Jag kände det på mig och jag känner det på mig nu. Varför drar jag mig aldrig ur, innan allt går åt helvete? Jag försökte blunda bort alla känslor och händelser. Och nu står jag där igen. Med ett huvud fullt av känslor som rusar fram och tillbaka. Fröken L, Fröken V, Fröken S. Förlåt mig. Alla ni. Och alla ni andra. Förlåt mig. Jag önskar jag kunde vara något annat, någon annan. Inte denna spillra av en människa utan en aning om vad han ska göra med sig själv.

Jag vill slå hål på molnen och låta regnet skölja över mig.