som gör ont.
Vågar inte hoppas
att saker och ting
ska reda ut sig.
Eller så kan jag inte
acceptera att det går bra
för en gångs skull.
Jag vet inte varför jag bromsar mig själv. Kan jag inte bara släppa taget och låta saker och ting hända? Jag är rädd för att såra och bli sårad, men till vilken gräns kan man skydda sig själv? Jag är ömtålig, men jag tål nog mer än jag tror, egentligen.
Vill ha på skygglapparna och dyka ner i det svarta havet, men jag har varit med för många gånger förut. På gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar