Jag trodde.

Ska sluta försöka vara

någon

något

vackert.

Se mig själv i spegeln.

Och se sanningen

i reflektionen.

Ord som faller som

tegelstenar.

Och tystnad som faller som

hagel.

Jag trodde.

I min illusion

om mig själv

och min existens.

Att jag betydde

något alls

för någon annan.

Vem som helst.

Det kommer gå över. Jag kommer tillbaka snart. Men idag är en dålig dag. En väldigt dålig dag. En dag när det kryper i mig och jag ser verkligen inget som lyser upp vintermörkret. Allt jag rör vid blir förkolnat och förstört. Allt jag älskar dör.

Jag var fruktansvärt lycklig igår. Det gick över. Jag behöver stora mängder alkohol. Eller bara någon att hålla om. Tills det går över. Jag vill inte mer. Det räcker nu.