Inte som förr.
Inte alls.
Jag tror du tog den där viljan,
lusten att leva om du så vill.
Den dagen.
Ska leta nya jaktmarker
i sökandet efter dig.
Eller någon som du.
Jag vet faktiskt inte riktigt, som vanligt. Känns lite som ett brev till Fröken L, men jag har inget behov av sådana längre. Det är nog bara min nervositet inför förhållanden som lyser igenom och då måste jag skriva till dåtida Fröknar för att få rätsida på nuet.
När blir man egentligen redo för ett förhållande igen? Och ska man vänta tills man är "redo"? Om man hittar någon innan man är det, eller när man inte ens söker, är det värt att satsa på? Jag vet ingenting längre.
Klockan är snart 03:00 och jag ska upp igen klockan sju. Jag lär mig aldrig vad som är bra för mig själv. Det är skönt att vissa saker är konstanta, oavsett vad som händer ute i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar