Jag måste bort.

Det är en overklig känsla

när staden man älskar

är för liten

för stor

för obekant

och för välkänd.

På samma gång.

Som en partner

som kväver en

med sina andetag.

Men kysser en

så mjukt

att man nästan

nästan

kan leva med det.

Jag måste bort.

Ack, Stockholm. Jag älskar dig egentligen, men jag måste måste måste lämna dig. Du kväver dig med dina gathörn och dina vackra byggnader.

Jag ska söka mig bort. Jag vet inte vart än, men jag måste bort. Börja om. Det är en spännande men osäker tid att vara jag just nu.