Snurrar.

Snurrar runt i cirklar.
Som ett barn utomhus
i ett ösregn.
Tankarna vill inte finna sin plats,
slå sig till ro.
Och hur jag än vänder mig
så väntar en återvändsgränd.

Har funnit fel - igen.

Borde sluta engagera mig
känslomässigt.
Ett tag i alla fall.
Jag blir så yr
av allt snurrande.

Den där känslan av att snurra runt ute i ett ösregn. När allt bara blir streck och prickar. Så är det i mitt huvud just nu. För många tankar, för mycket känslor, för lite reson. Som vanligt fast lite mer förvirrat. Jag vill hitta någon fast punkt att fokusera på. Det skulle underlätta en hel del.