Enkelriktat.

Vet inte om jag ska
skratta eller gråta
åt livets alla
slingriga vägar
och raka kurvor.Det är lite som en sitcom
utan skratten i bakgrunden
utan det förutsägbara slutet.

Ska nog sluta analysera
fundera, dissekera
alla möjligheter,
vägar.
Jag väljer ju ändå alltid fel
gör u-svängar
för att köra mot enkelriktat.

Det där med rim och reson är inte min grej helt enkelt. Fröken V. Härjar i mitt sinne. På ett märkligt sett. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av allt. Gör bort mig i varje steg. Varje steg leder mot tårar. Eller? Jag har ingen aning. Ska nog sluta tänka. Det skulle underlätta så mycket.

Förvirrande är det. Förvirrat.