Jag kände mig själv innan jag blev känd.

Du.
Jag kände mig själv
innan jag blev känd.
Du är inte så vacker
som jag tror att du är.

När du gråter
och tänker på läppar
som kysser dig i nacken
och ord och händer och blickar
och fantastiskt sex i timtal
har jag redan gått vidare.

Våra drömmar blev
översnöade (som min altan)
översvämmade (som mina kinder)
av det där som kallas
realitet,
eller verklighet för att vara
lite mer vardaglig,
lite mindre pretentiös.

Jag vill att du ska veta
att jag kände mig själv
innan jag blev känd.
Och att jag aldrig blir din
igen.
Du är inte så vacker
som jag trodde du var.

Inte skriven så specifikt som jag brukar. Inte riktat till en speciell person. Eller jo, alla speciella personer kanske. De som varit lite mer. De som fortfarande etsar sig fast, på något märkligt sätt. Dagar, månader, år senare. Jag saknar er, på något märkligt sätt, mer än jag vågar erkänna.

"Jag kände mig själv innan jag blev känd" är nog en sådan mening som inte många kommer förstå men som betyder extremt mycket för mig. Jag orkar inte riktigt gå in på hur många "lager" dem meningen har. För att förklara den skulle jag behöva göra en amatörmässig psykoanalys på mig själv, dela med mig av den och sedan skriva en mindre essä på ämnet. Vi släpper det.

Det är lite samma sak med "Du är inte så vacker som jag tror att du är/trodde att du var". Men den kan nog fler personer än jag relatera till. Den där känslan av hur man inser att en föredetta inte var så fantastisk som man tyckte då. Det har egentligen inte att göra så mycket med utseende. Eller kanske inte alls. Vacker är ett ord som rymmer så mycket mer än bara fysiska attribut.

Jag har en smärre hook-up på årstider, tycker de är fina att beskriva känslor och liknande med. Att altanen blev översnöad blir på så sätt inte bara en anekdot som kopplas till mitt verkliga liv, utan också en liknelse hur tyngd lagts på mig och inte borstats bort, i detta fall under vintern. Vidare lade jag in lite av min sarkastiska humor med "realitet, eller vardaglighet för att vara lite mer vardaglig, lite mindre pretentiös". Jag har nämligen en tendens att vara lite pretentiös i mina dikter, framförallt i mina ordval.

Många ord, känslor idag. En spännande dag där jag inte gjort någonting, men så fantastiskt mycket ändå. Spännande tider. På gott och ont.