Ur arkivet: Blodiga händer och allt

Jag blöder från nagelbanden
av alla arga brev, dikter och sånger
jag skrivit till dig
om dig, mig och oss
eller hur du behandlar mig.

Men varje gång
jag skrivit klart
plåstrar jag om såren
så du inte ska se.
eller så du ska se plåstren.

Jag tror jag blundar så här hårt
för att jag vill att du ska sluta blunda
och se allt som är jag
blodiga händer och allt.

2009-11-15. Skrevs under mitt distansförhållande med Fröken L. Jag hade så mycket att säga till henne som jag aldrig sade för att jag var rädd att förlora henne. Det allra mesta handlade om att jag kände mig bortvald, vilket är en ganska dålig förutsättning i ett förhållande. Symboliken av blodiga händer är ganska talande för den känslan, dels att händerna är så pass synliga så att vem som helst som ser på dig bör se det. Och att det är fruktansvärt handikappande att ha skadade händer.

Ville fånga den väldigt tvåsidiga situation jag satt i då. Dels ville jag visa att hon gjorde mig illa och inte "såg" mig. Dels ville jag att hon skulle förstå det själv. Det är också det jag försökt förklara med delen om plåster. Det här att man säger och gör en sak, för att man vill göra det motsatta.

Det sista stycket är kanske det mest talande. Jag blundade så hårt för situationen för att inte tänka på det och hoppades att hon skulle förstå det hela. Det gjorde hon inte riktigt.