Jag ljög inte.

Jag ljög inte.
Inte ens när jag sa:
Jag har aldrig känt såhär
för någon förut.
Det lät kliché
men var inte mindre sant för det.

Jag ljög inte.
Du sa att du förstod
vad jag menade.
Och jag trodde min passion
kunde bära oss båda.
Jag trodde, hoppades,
önskade, ville så gärna.
Att jag skulle räcka till.

Jag ljög inte.
Men det betyder inte
att jag kommer gråta mig själv
till sömns fler nätter nu.
Du kommer se på fyrverkerierna,
skratta in det nya året,
med en en ny kille.
Men jag vägrar sörja dig mer.

Jag ljög inte,
det är lika sant idag
som då.
Men hade du känt
som jag.
Hade 2010 varit vårt år
och inte ännu ett tillfälle
att försöka dricka bort
klumpen i halsen.

Fröken L ska fira nyår med hennes nya jag. En högtid vi skulle firat tillsammans. Det är ju kul när det går bra för andra.

Jag orkar verkligen inte känns såhär längre. Jag ljög inte när jag sa att jag aldrig känt såhär för någon förut. Hon svarade att hon var kär i någon annan. Jag orkar verkligen inte känns såhär längre. Jag vägrar sörja henne mer nu.