Resväska.

Gör det jag är bäst på.
Avsäger mig all självrespekt
och byter ut det mot självömkan.
Blandar ihop dikt och verklighet
alkohol och vita tabletter
förälskelser och ansiktslösa ligg.
Det är skönt när allt är som vanligt igen.

För det är ju inte som att du
förändrat något essensiellt
inuti mig.
Som inte går att återställa
med berusningsmedel,
skrönor och sex.

Det är ju inte som att jag
inte kommer att bli mig själv.
Det är bara att jag
inte riktigt är samma jag
som förut.
Lite som en resväska,
som får nya repor
för varje resa.


Denna dikt är en slags reaktion mot att jag, relativt nyligen blivit singel, igen. Denna gång från Fröken L. Därför återgår till mitt vanliga beteende fullt av alkohol och ensamma nätter. Det andra stycket är uppenbart ironiskt, vilket borde förklaras i det tredje stycket. Ville få med känslan av att man aldrig blir densamma som innan ett förhållande. Nya insikter och nya ärr. Liknelsen med en resväska fick summera det (jag skyller det på alla resor jag gjort med sådana "hårda" resväskor som väldigt lätt repas). Återigen, en viss mån av ironi, eftersom jag repade min väska när åkte och hälsade på henne.