lördag 19 december 2009

Kalendrar, spindelväv, cirklar.

Bryter ihop och börjar om
packar alla mina brustna drömmar
och mitt ömmande hjärta
i en lappad kappsäck
(som kallas typ "kropp")

Kalendern byter aldrig dag
om man inte bläddrar
och går vidare
så tiden står still
trots att spindelväven växer
i hörnen av min tomma säng

Går runt i cirklar
och tankarna håller mig
vaken om natten
Vill vara något vackert
för någon
(eller bara för mig själv)
igen
Vill hitta något älskvärt
i mig själv igen
den där gnistan du tog när du försvann

Jag kommer kanske aldrig lysa igen
och om jag, mot förmodan, gör det
är det varken din förtjänst
eller något du kommer få veta om
Den rätten avsade du dig
redan när du krossade mig
med det där jag trodde var kärlek.
Du förlorade rätten att älska mig
långt innan du sa farväl.

Så håll hårt i din kalender
och ditt röda armbandsur
och alla andra små fåniga ting du har
för att mäta den tid som jagar dig ständigt
runt i cirklar och får ditt hjärta
att slå alla de extra slagen
som kallas panikångest.
Jag kommer aldrig vara den
som håller om dig
och stöttar dig när pulsen
slår sönder ditt sinne.
Jag kommer aldrig frysa tiden för dig
igen.




För den som lyssnar mycket på Bright Eyes blir vissa av liknelserna väldigt bekanta, då klockor, kalendrar, cirklar är vanliga liknelser som de använder. Skulle försöka använda andra men de är så galet bra, så det gick inte.

Vet inte om det är så mycket mer som måste förklaras. Första stycket syftar till den första känslan när man bryter upp ett förhållande, andra till fenomenet att tiden har en tendens att stå still och röra sig fruktansvärt snabbt när man mår dåligt. Det tredje stycket är mest ett bevis på min egna, dåliga självkänsla. Jag har svårt att känna mig älskvärd, i en sådan här situation. Det fjärde stycket syftar till hur krossad man kan bli av att älska någon som inte älskar en tillbaka. Och till insikten att hon inte är personen som får trösta mig när jag mår dåligt, inte längre. Det femte syftar till Fröken L:s ständiga hets kring tid. Den jag försökte dämpa, för att sänka hennes stressnivå. Den jag inte kommer finnas där för att dämpa längre. Och inte heller plocka upp bitarna av en människa när hon faller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar