Ett ständigt dechiffrerande.

Vägrar känna mer ömkan
över vad som kunde varit.
Ser de lysande dioderna
framför mig.
De blinkar i takt med vårt
långsamma farväl.

Vi var nog aldrig kompatibla.
Som Mac och PC.
Inget Bootcamp som kunde
överskrida våra olikheter.
Våra olika
programmeringar.

Vi är skrivna i kod,
du i siffror
och jag i text.
Jag är uppbyggd av ord
och kommunikation.
Du är ettor och nollor
och ett ständigt
dechiffrerande.

Jag älskade dig,
men jag behöver
Leopard
och du behöver
starta om.

Fröken G. Vi är så olika. Det blir mer och mer tydligt för varje dag. Egentligen vill jag inte skriva om henne. Jag vill skriva om nya Fröknar. För det finns några att skriva om. Framförallt en. Men jag är livrädd att om jag skriver om henne så har jag släppt henne för nära. Så jag nöjer mig med nördpoesi om en dömd kärlek. Tills vidare.