Bara så du vet.

Du lämnade aldrig ett hål
i mitt hjärta.
Du lämnade bara
en möjlighet,
en tomhet
att fylla med
positiva erfarenheter,
givande relationer
sådana som bygger upp.
Till skillnad från
det du gav mig.
Och jag ser mig inte längre
över axeln.
Bara så du vet.

Fröken G. Hon var fin. Är fin. En människa jag uppskattar, tycker om. Älskar. Älskade. Någonstans däremellan. Men hon bröt ner mig. Stampade ner den myrstack som var jag till marken. Och jag börjar mer och mer inse hur mycket skit jag fick ta från henne, skit som jag inte förtjänade. Eller rättare sagt, jag förtjänar relationer som bygger, inte raserar. Relationer som gör mig lycklig. Inte osäker i mig själv. Jag förtjänar bättre. Jag tror vi båda vet det.