Du är inte välkommen.

Begraver mig
under ett berg av tomhet
och allmän dekadens.
Försöker fylla ett tomrum.
Försöker fylla varje fylla
med mening.

Jag mår bra.
Trots dina försök.
Avsiktliga.
Oavsiktliga.
Det spelar liksom ingen roll längre.
Du är inte välkommen
i mitt huvud.

Du är inte välkommen.
Med dina
intentioner.
Illusioner.
Du byggde upp mig
när jag var som mest
isärplockad.

Och som ett litet barn.
Kunde du inte låta bli
att riva tornet,
när det var som högst.

Fröken G. Det är över nu. Hon har brutit ned mig under sex månaders tid. Medvetet. Omedvetet. Jag vet inte. Jag bryr mig faktiskt inte längre. Ett stormigt förhållande är över. Vems fel det är bryr jag mig inte om heller. Jag vet bara att jag kan andas igen. Jag tittar mig inte längre över axeln.

Hon gjorde mig illa. Det är allt jag vet. Inte lika illa som Fröken L. Vilket är tur, jag vet inte om jag skulle överleva ett sådant avslut igen. Hon gjorde mig illa. Hon slutade lita på mig. Livet går vidare.