Den som ger sig in i leken
får leken tåla.
Jag dyker med huvudet först
och glömmer bort mina vingar av glas.
Faller handlöst.
Krossar vingarna mot asfalten.
Skär hål i mina drömmar.
Den som ger sig in i leken
får leken tåla.
Jag vet inte om jag tål att leka längre.
Men hon ler så vackert
och masserar min hårbotten.
Fröken G. Hon har lämnat min stad nu och jag står kvar med en tom säng och ett huvud fullt av... Ja, vad? Sex, kyssar, känslor. Säkert något mer också. Tankar och sådant jag inte vet vad jag ska göra åt.
Jag kan inte direkt påstå att jag är sugen på ett distansförhållande efter sejouren med Fröken L. Ett mer destruktivt förhållande, för min del i alla fall, får man leta efter. Samtidigt gör Fröken G mig glad. Älskar att umgås med henne och saknar henne massor nu när hon åkt. Samtidigt vet jag inte om det är tillräckligt. Är jag kär eller gillar jag henne för att hon gillar mig? Är jag redo för ett nytt förhållande? Hur gör jag för att inte falla i gamla mönster? Jag vet verkligen inte.
Vid sådana här tillfällen önskar jag att jag hade tunnelseende och kunde se den röda tråden jag borde följa. Eller bara förstå mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar